Speclista:
Motor:
Eagle Stakar
Wössner kolvar 86mm
ARP Rambultar
ARP Toppbultar
ARP Vevbultar
ARP Svänghulsbultar
Jun 256 insugskam (kommer köra med original iår)
Jun 256 Avgaskam (kommer köra med original iår)
Toyota Nya prylar
Oljepump
Vattenpump
alla lager packboxar osv
Blitz Luftfilter
TRD Termostat
Wallbro pump
Sard 850cc spridare
Portat grenrör med adapterplatta
HKS 25/40r turbo 64ar avgashus aka garrett gt28/76r
RPS max tryckplatta med 6puck lamell
Fidanza alu svänghjul
Apexi power FC, commander
Fmic 600*300*76
Alu Kylare
Dubbla bosch dumpar 25mm
3" avgassystem
Borttagen AC
20mha batteri i skuffen (6kg)
Chassi o kaross:
Tein Super street coilovers
Whiteline Rear anti Roll bar adjustable
Superflex bussningar till krängningshämmaren fram
JDM Late spec baklampor
Toyota 96- kjolar
WRC vinge
Ny lack 2007
Vita sido blinkers
allt med stereo är borttaget
Endel av asfalltsmattorna är borttaget
1355kg utan förare och med 3/4 tank(Ska jobbas på i framtiden)
Bromsar:
original 4-kolvs ok fram standard belägg
original 2-kolvs ok bak standard belägg
TRD 315mm bromskivor fram
Toyota 315mm bromskivor bak
Däck och fälg:
Rota G-force 17*8", falken 452 225/45
Advanti spring 17", Toyo RA1 r-däck 235/45
Celica gen 7 fälgar, Bridstone 225/50-16" till Stripp och lek
Billjud:
= onödig vikt:)
Här är historien bakom mitt st205 köp, Är Henrik (Salle) som skrivet denna fina berättelsen.
Min presentation känner de flesta nog till. Men drar den lite kortfattat. €€
Min första celica köpte jag 1996. Det var en 87a som endast rullat 8500 mil vill jag minnas.
Sen har det burit ut för. En drös st165or i varierande skick, fram till 2005 då jag köpte min
första st205.
Den såldes men jag ångrade mig och lade handpenning på en annan. Blev inget köp av den då
jag hittat en annan, men affe var sugen på den så vi åkte ner till köln.
Dag 1
Vi hade aldrig träffats förr, men redan på stationen satt vi och spekulerade kring vilka
modifieringar affe skulle göra på den. Tåget ner gick bra, förmodligen höll jag affe vaken med
allt snarkande hela vägen ner, men han är en ödmjuk person som sa att det var ok?
Dag 2
Väl på plats så gjordes affären upp på ett fik en tidig morgon. Affe tog roder och vi begav oss
hemåt i ganska risigt väder.
60 km norr om köln började det kännas konstigt. Först i näsan eftersom det rök i bilen, sen
den där känslan i magen som man bara får när man är 80 mil hemifrån, i en bil man precis
köpt, snö, hemlängtan och allt..
Vi stannade vid närmaste avfart. Ringde ADAC som inte fattade ett ord på engelska. Men vi
lyckades få ut en bärgare. Han tog oss till närmaste Toyotahandlare som tog in bilen och
skulle titta på den dagen efter..
DAGEN EFTER?! Vi vill ju åka hem NU. De som varit i tyskland och sett att byråkrati och
segdragenhet är deras kännetäcken vet jag menar. Handlaren har i alla fall det goda sinnet att
fixa hotell till oss. Snällt. Enda problemet var ju att den delen av hotellet som vi fick var
under renovering och hade ingen värme. Vid det laget brydde iaf inte jag mig.. Där stod en säng.
En dubbelsäng. Och den skulle jag sova i, med en kille jag träffat mindre än 24 timmar tidigare.
”undrar om affe är sömngångare” tänkte jag. Förmodligen tänkte han det samma. Magkänslan var nu nere på botten.
Dag 3.
Vi åker till verkstan bilen står på. Toyotahandlaren har ringt in en speciallist som står och
dricker kaffe framför bilen. Speciallisten konstaterar att ett remhjul till kamremmen har låst sig.
Ett konstaterande en 5åring också hade kunnat göra för det hade sprätt bitar överallt. Och luktade allt utom hallon.
Han byter remmen och byter olja men det tar sån tid att vi får sova en natt på hotellet till.
Vi pratar med säljaren som går med på en kompensation.
Dag 4.
Handlaren hämtar oss. Vi får ut bilen. Förhoppningarna är på topp, men förtroendet är i botten.
Klarar vi oss hem? Resan börjar och går smidigt. I norra tyskland blir det ännu ett snöoväder.
Vi har ju vinterdäck. Enda problemet är att de ligger i bilen, då de var fel profil och i tyskland vägrar
de montera däck som inte har exakt samma profil som i papprerna, var 55 profil på dom och ska vara 50.
Men vi kom hem till slut. Affe som redan hade kört sina 80 mil, satte kurs mot Ronneby
(en liiiten ort i landskapet som kallas blekinge)
Som ni säkert förstår så hade vi all tid i världen att lära känna varandra bättre på denna resa.
Det enda man förstod av tysk tv (som fortfarande dubbar Hollywoodfilmer) är att tandkräm gör tänderna vitare.
Så vi satt mest o snacka skit.
bilen ser ju riktigt fin ut å verkar ha lite godis i sig 
